Välja eller känna tillit?

Idag på min vandring snurrade tankarna kring skillnaden mellan att känna tillit och att välja tillit. När jag känner tillit är jag trygg och mår väl i hela mig. Jag får kraft och det ger mig energi.

När jag däremot väljer tillit så kan jag se i mitt utforskande bakåt att då har det funnits något litet skav som inte har varit helt ok för mig. Det har funnits något som inte har känts helt bra. Ofta något litet subtilt som jag inte kunnat sätta ord på. Men magkänslan har funnits där…

Och trots det har jag resonerat mig fram till att ”nu väljer jag tillit” – för jag vill ju känna tillit. Men det räcker inte alltid för mig att välja tillit.

Jag behöver helt enkelt känna tillit.

Vid de tillfällen jag inte lyssnat på den där magkänslan (och alltså valt tillit framför att känna tillit) så berättar facit för mig allt för ofta att det där var ju inget bra…
Ur den erfarenheten behöver jag hämta lärdom och inte bara som ett konstaterande. Jag har ett jobb att göra.

Så vad behöver jag träna (mer) på?

Lyssna inåt.
När tilliten inte känns så behöver jag ta ett varv med mig själv, utforska tvivlet, vara öppen med min tvekan. Ge mig tid att reflektera.
Jag behöver ställa de frågor jag behöver svar på för att reda ut min tvekan. Min erfarenhet säger mig att här är det lätt att avstå för att inte ”verka besvärlig”, inte stoppa upp processen…

Och kanske behöver jag helt enkelt avstå och säga tack men nejtack  om inte känslan av tillit infinner sig.

Eller så kör jag på, är medveten om min tvekan men låter den inte ta alltför stor plats. Livet består ju trots allt av en del dikeskörningar också. Sånt som kallas erfarenhet när vi har lagt det bakom oss.